Resor

På besök i Rumänien     Se bildgalleri >>>

 

Fredagen den 15 augusti bar det av mot nya äventyr, föreningens styrelse har under våren planerat ett studiebesök i Rumänien och nu skulle det äntligen bli av. Ca 40 mil norr om Bukarest är området Scheia beläget. Scheia består av sammanlagt fem mindre byar som tillsammans bildar en enhet med gemensam borgmästare och personal. Det finns en så kallade huvudby och fyra satellitbyar runtom som är kopplade till huvudbyn. Gemensamt för alla byarna är den oerhörda bristen på såväl materiellt som intellektuellt välstånd.

Familjen Iacob, som är föreningens kontakt i Scheia, bor och arbetar i området. Fadern i familjen har precis blivit vald till borgmästare och har nu under sommaren påbörjat ett mödosamt arbete med att få området på fötter efter många år av korruption och förfall. Tillsammans arbetar familjen på flera olika sätt för att öka medvetandet hos byborna när det gäller såväl arbetsmoral, barnuppfostran, jord- och djurbruk m.m.

 

Under veckan i Rumänien besökte vi de olika byarna och flera olika familjer. Människorna som lever i byarna är ofta väldigt fattiga, de har varken kläder eller skor till barnen, ännu mindre leksaker och andra materiella ting som vi här i Sverige tar för givet. Ciprian, som är den om sköter kontakterna med oss här i Sverige, visade oss olika exempel på levnadsstandarden i byarna. Vissa familjer hade trots låga inkomster ett rent och prydligt hem, barnen bar rena kläder och familjens få ägodelar vårdades, andra familjer tycktes helt ha tappat fotfästet och brydde sig varken om sin egen hygien, sitt hem eller de få ägodelar de har. Att bara ge dessa familjer materiella saker skulle inte förändra situationen på sikt anser familjen Iacob. De tror på ett samarbete och en attitydförändring hos folket, människorna måste vilja ändra sitt liv, de måste vilja och framförallt veta hur de ska vårda de få saker de har för att på så sätt kunna ha nytta av dem under en längre tid. Många av byborna tycktes inte ha denna kunskap och att förmedla kunskap inom områden som detta är något av det mest centrala i arbetet med att få Scheia-området på fötter.

 

Vad fick vi som utomstående se och uppleva under vår vecka?

Ja, vi fick se ett folk som är i stort behov av stöd och hjälp, ett folk som under flera års förtryck tappat tron på beslutsfattare och även senare på sig själv, men vi fick också se ett folk som har ett varmt hjärta och ett underbart skratt, som delar med sig så gott de kan till besökare och gärna vill visa hur de lever. Dessutom fick vi se ett land som skulle kunna, om det rätta kunskaperna fanns, bjuda på så mycket, ett bördigt land med milslånga åkrar där solrosor och majs böljar i den ljumma vinden, där korna betar fridfullt på ängen och marken skulle kunna vara så bördig.

 

Det som rörde mig mest var barnen. Utan barnen har landet ingen framtid, men det är de vuxna som lägger grunden för barnens fortsatta liv. Att se små barn leva i hus, som enligt svensk standard inte ens duger till våra djur, där stora familjer på 5-10 personer samsas i oftast ett eller två rum, att se hur de är utan matlagnings-, tvätt-, städmöjligheter fick en klump att växa i halsen på inte bara mig utan oss alla som såg detta. Som blivande lärare så brinner mitt intresse för barnens utbildning, men flera gånger fick vi bevis på att en utbildning värd att kalla en utbildning, en trygg, säker och lärorik skolgång för alla barn kan liknas vid en utopi. På ett ställe skulle det stå en skola, området hade fått pengar för att bygga en ny sådan av EU. Där skolan borde ha stått fanns endast några högar grus, lite armeringsjärn och ett halvfärdigt staket. Pengarna hade förskingrats, arbetarna mutats och arbetet avstannat, någon skola fanns inte att gå till nu när hösten närmade sig. Att se det här, att se barnen leva sina liv i en miljö som långt ifrån stimulerar till ett livslångt lärande gjorde att jag flera gånger tvingas ta djupa andetag och trycka undan tårarna. Utan tillgång till kunskap kan inte dessa barn ändra sin situation nämnvärt, de blir fast i samma beteendemönster som de vuxna i deras närhet en gång blivit fast i på grund av att även de saknade tillgång till kunskap. Unga flickor som redan i 15-års ålder är gravida och tvingas leva hemma då de varken har pengar eller utbildning för att skapa sig ett nytt och eget liv för sig och sin familj, mammor som är förtvivlade för att deras barn är sjuka och de kan inget göra, det är tufft att se, och jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå hur det är att tvingas leva under dessa omständigheter jämt, året runt, hela livet. Mitt eget liv och mina egna bekymmer hamnade under denna vecka i ett helt nytt ljus och gav mig själv ett helt nytt perspektiv på livet.

 

Under hösten kommer vi i styrelsen att anordna informations-kvällar/föreläsningar om vår resa och samarbetet med familjen Iacob i Scheia, alla är varmt välkomna till dessa. Vi återkommer om datum, tid och plats lite längre fram. Om Ni känner att ni på något sätt vill bidra är ni varmt välkomna att kontakta någon av oss i styrelsen.

 

Sara Danielsson

sekreterare

sara@childreneastlink.se

Hjälpverksamhet för

Rumäniens barn

Bankgiro 287-8452

Vill du vara med?

 Du är välkommen

Anna-Lena, Sara, Astrid

Till bloggen >>>

för mer info skriv till

info@childreneastlink.se

Nu har 2015 nått sitt slut och vi har fått iväg ännu en långtradare full med hjälp till de fattiga folket i Rumänien!

 

 

Tyvärr har det inte blivit några inlägg på den här hemsidan under året då vi numera har vår facebook-sida och många inlägg görs där hela tiden,se fb Rumäniens barn - Hjälpverksamhet

 

Under 2015 har vi kontinuerligt fått in material, kläder, skor och andra användbara grejer, av privatpersoner från Bjursås, med omnejd, och även större partier längre ifrån. Givmildheten har varit mycket stor, och privatpersoner har även bidragit med fraktbidrag. Det tackar vi för!

 

Vi har även börjat ta emot möbler och andra större grejer, för barn t.ex barnvagnar osv efter att fått tillgång till ytterligare ett rum i Missionskyrkans källare, som skolan hyr, men efter löfte av rektor kan vi utnyttja det då de använder bara en liten del av rummet.

 

I slutet av sommaren fick jag ta alla grejer som fanns i ett rum i Loppishallen, Gagnef, efter konkurs. Det blev flera släpvagnar och bilar fyllda med diverse loppismaterial, som vi under hösten sorterade och packade. Allt de kan ha nytta av i Rumänien skickades sedan vidare. Det var bl.a mycket husgeråd, kastruller, porslin och glas m.m. Resten har vi kvar för famtida loppisar..

 

I början av hösten fick vi också ett helt rum fyllt av säckar med fina varma vardags-och arbetskäder från ett försäkringsbolag, då kläderna inköpts pga rökskada, ngt som vi inte märkte ngt av på kläderna.. Det var jättefina fleece-tröjor, bcor, vinterjackor, skor osv. Underbart att få skicka till Rumänien!

 

I slutet av oktober fick vi ta allt från bytesmarknaden för barnkläder som hölls på Bjursåsskolan. Det blev bla. över 55 säckar barnkläder, barnstolar av diverse slag, babysitters osv, samt barnvagnar,leksaker, sportmaterial osv, m.m.

 

Under senhösten kom man även i år med en full bil med släp från Stockholm, och mediaföretaget Augur, som även i år gjort en insamling bland personalen, för de fattiga rumänerna. Fantastiskt gjort, att komma ända från Stockholm upp till oss med insamlat material!

 

När allt detta var packat, och hela möbelrummet fullproppat, beställde jag en rumänsk långtradare, genom P.M.U. som hjälpte oss med de papper som behövdes, och som hade kontakterna med rumänsk transportföretag.

 

Tack så mycket snälla ni som ställer upp för oss!

 

Det har varit mycket packning hela hösten 2-3 gånger varje vecka har vi packat i timmar, och jag är så tacksam för snälla Gun Terneborg, Grycksbo , ibland var dotter Maria också med, och Eva Krantz från Bergsgården som kommit varje vecka körandes med bilen för att hjälpa till... Och på sluttampen när jag inte visste hur vi skulle hinna med, kom även Margit Roos från Sågmyra och hjälpte mig med en extra packkväll i veckan... Underbara kvinnor, som så självuppoffrande tar sig tid, och pengar till bensin för att vi skall kunna få allt packat och klart inför hösten stora transport till Rumänien.

 

Såååå den 30 nov, i år Anders-dagen, kom så långtradaren från Rumänien, närmast körandes efter avlastning i Norge, och stopp där, 2 dagar försenad till oss i Bjursåsförst sent på kvällen. Då hade vi redan lastat ut på halva gården och var rädd att det inte skulle dyka upp någon långtradare (same procidius as last year..) (han hade parkerat vid OK, visade det sig, och tänkt göra kväller där till dagen därpå, men det blev inget av med det. Framåt midnatt var så hela långtradaren lastad och klar med hjälp av ett antal frivilliga människor som ställde upp trots att blev sent och många skulle upp tidigt i ottan morgonen efter till ordinarie jobb...

 

Några dagar innan jul fick jag sms från Leo Iacob i Rumänien, att allt var framme och avlastat. Han var så lycklig och glad och tackade ett flertal gånger.

 

Vill även omnämna alla äldre damer i Bjursås som stickar så mycket barn- och babykläder för oss att skicka vidare, och även ett par äldre damer i Falun som jag knappt vet vilka de är, som skickar stickade sockor och vantar till oss.

 

Nu är det bara att börja om på ny kula, och första kartongen inför nästa tansport har redan kommit! Vill härmed skicka en varm hälsning, och tack ni alla som kommer med kläder, osv annars skulle detta inte vara möjligt!!

 

God fortsättning på det nya året!

 

Hälsningar,

Anna-Lena

 

(Har tyvärr bara en bild från lastningen då vi inte hann tänka på bilder och jag hade glömt kameran hemma. Och tack alla ni som hälpte till med lastningen, inte att förglömma.)